Sambandet mellan textil och Bitcoin

”The important improvements and innovations in clothes for the World of Tomorrow will be in the fabrics themselves.”
Så sa Raymond Loewy, en av de medverkande i ett Vogue-uppslag från 1939 där en samling industridesigners fick spå framtiden för kläder.
Loewy citeras i en artikel av författaren, krönikören och föreläsaren Virginia Postrel i tidningen Aeon Magazine. Och övriga medverkande i Vogue-uppslaget höll med. Tyg som kunde andas, ändra färg, inte bli skrynkligt – för dem var det sinnebilden av den spännande framtiden.
Men någonstans under historiens gång tappade textilen sin högteknologiska status. När vi i dag pratar om högteknologi menar vi oftast datorer, robotar och andra ”hårda” innovationer. Och motsvarande, när vi pratar om wearable tech syftar vi oftast på någon form av elektronisk pryl som kan fungera som accessoar, skriver Postrel.
Textilen tillhör ”bara” modet.
Detta trots att textil är en komplicerad teknologi vars historia sammanfaller med industrialismen och den globala handelns utveckling. Postrel menar att vår textila glömska gör att vi offrar en viktig del av vårt kulturarv och klipper av oss från viktiga delar av historien, som till exempel kvinnors arbete och liv. (Textiltillverkning har ju traditionellt varit en kvinnlig syssla).
Men det gör också att vi missar viktiga delar av vår samtid. Som detta: innan hålkort började användas i datorer användes de för att kontrollera mönstret i jaquardvävstolar. Som Postrel skriver: Vävning är det ursprungliga binära systemet.
”Warp threads are held in tension, and weft threads go over or under them. Over-under, up-down, on-off, one-zero. Punch cards could control looms because weaving is intrinsically binary.”
När man vet det, känns plötsligt sambandet mellan Google och smarta textiler i deras nya Project Jaquard som jag skrivit om här, mycket självklarare.
Förra våren föreslog också tech-entreprenören David Orban att Bitcoin-entusiaster skulle börja använda termen ”väva” som metafor för Bitcoins transaktionsprocess.
Kanske vittnar detta om att textilens status är på väg att återfå sin teknologiska status. Jag hoppas det. För som jag ser det, är de smarta textilierna framtiden för wearable tech.
Jag rekommenderar starkt att ni läser hela artikeln av Virginia Postrel här.

 

Annonser

Jag pallar inte en till sladd! Inte en enda

Vi måste prata om det här med laddning. Att döma av all wearable tech som lanseras just nu – och som vi lär se framöver – kommer vi snart att ha ännu fler produkter som behöver vara laddade för att fungera. Samtidigt som jag tror att få i detta tidevarv har ork för fler sladdar i sitt liv. Därför är det märkligt att man inte ser fler lösningar som går ut på att prylen laddar sig själv via solpaneler eller rörelseenergi. Hej innovatörer, hur tänker ni kring detta? Let me know!
Ett exempel där man tänkt ett varv extra på detta är armbandet Apollo, lanserad av Christophe & Co. Detta diamantbeströdda lyxtech-armband för nätta 75 000 dollar som nog hade gjort Liberace lycklig och påminner om grillen på en vräkig lyxbil, är ju inte för vem som helst. Men man får ändå säga att den ligger i framkant vad gäller just den funktionen. Ty den laddar sig själv så fort du rör armen. Enkelt. Genialt. Så borde all bärbar elektronik fungera.

”Det här är bara början på en revolution”

Att det vi kallar wearables fortfarande är i sin linda råder det ingen tvekan om. Just nu befinner vi oss i en salig röra av smarta klockor, jackor som laddar telefonen och smycken med notifieringssystem och ingen vet riktigt vad det ska bli av allt i framtiden. I en intervju med Interlaced säger dock Matt Drinkwater som leder innovationshubben Fashion Innovation Agency, att vi står inför en revolution. I takt med att Internet of things utvecklas allt mer och börjar kunna plocka upp och analysera data från fler ställen,  kommer wearables ägna sig mindre åt att berätta för oss vad vi gör (hur långt vi sprungit, hur många kalorier vi förbrukat, etc) och i stället guida oss i våra beslutsprocesser. Jag tror att han har rätt. De flesta vill inte ha fler prylar. De vill ha saker som förenklar deras liv, som berikar det och förskönar det.

 

Skämmigt att bära wearables

En tredjedel av britterna anser att det är direkt generande att knata omkring med wearables. I alla fall så som de ser ut just nu. Enligt undersökningen som genomfördes av den brittiska apputvecklaren Apadmi, uttrycktes rädsla för att framstå som en show-off eller att se löjlig ut. Ännu ett gott skäl för branschen att samarbeta med modevärlden, som jag tidigare skrivit om här.
GearSBlk_600x600_xlarge_clRecon-Jet_white-750x39457523-jawbone-up4

Samsung, Recon Instruments, Jawbone

Smarta glasögon man faktiskt vill bära

Men ser man på. Visste ni att det finns ett par smarta glasögon som faktiskt är möjliga att ha på sig? Alltså utan att se ut som att man kommer från ”Tillbaka till framtiden”?
Jins Meme som de heter, är förnuftigt nog designade av ett glasögonföretag och ser alltså ut som ett par helt vanliga glasögon. Enligt tillverkaren dubblar glasögonen som fitnessmonitor och ska även kunna hålla kolla på när man börjar bli trött genom att registrera bärarens ögonrörelser med hjälp av sensorer och elektroder i bågarna. Till skillnad från till exempel Google Glass saknas både kamera och display på Jins Meme.
Jag gissar att dessa glasögon har rätt goda chanser att slå igenom. Än så länge finns de enbart i en svart hipsterunisexversion, men fler modeller ska tillkomma framöver.
3 point sensors-2Wellington-2

Ett armband – oändliga möjligheter

Wearables är långt ifrån bara små minismartphones som håller koll på hur långt man springer eller hur många steg man tillryggalagt på promenaden. Gänget bakom en pryl som heter Tago Arc har fattat att wearables kan vara så mycket mer än så. De har tagit vara på den estetiska dimensionen av modern bärbar teknologi och skapat ett armband – alltså armband i bemärkelsen smycke – som man kan ändra motiv och mönster på när helst andan faller på. Man lägger bara telefonen på armbandet, trycker på överföringsknappen på telefonens Tago Arc-app, och pang, så laddar mönstret upp sig på armbandet. Armbandet har inget batteri och behöver aldrig laddas. Hemligheten är en e-bläck-skärm som kommunicerar med NFC-teknik (Near Field Communication) och i stället snyltar på telefonens batteri under uppladdningen.

Det är i alla fall vad som utlovas av skaparna.

Än så länge är Tago Arc en prototyp och just nu pågår en crowdfundingkampanj på Indigogo för att finansiera projektet.

Om man gillar mönstren och just den här armbandstypen är förstås en smaksak. Men själva idén är högintressant. Ett armband som kan tjänstgöra som flera = snällare mot miljön.

20150203045654-LIBER8_tago_arc_magic

Kläderna som hittar hem

Kläder som hjälper dig att navigera ligger i tiden. Förra året släppte företaget Lechal ett par sneakers som hjälper bäraren att hitta rätt. Senast i raden av navigerande plagg är Navigate Jacket och Urban Wayfinding Jacket, skapade av designern Billie Whitehouse. Kavajerna kommunicerar via Bluetooth med din mobiltelefon och med en lätt vibration på höger eller vänster axel (eller en display på kavajärmen) talar den om åt vilket håll du ska gå.
Plaggen skapades som en reaktion på att folk bara går med näsan i sina smartphones och därmed går in i folk, missar trottoarkanter och krockar med svängande dörrar. Men det bästa är att navigationssystemet är helt integrerat i jackan och inte syns.
För som Billie Whitehouse påpekar i New York Times: ”Bärbar teknik (wearable technology, reds. anm) ska vara osynlig.”
Jag kunde inte hålla med mer.
Läs mer här:
Navigate_Media_4_Web
Navigate+-+the+application+